Mer om

Lindsey Theater-föreläsningarna: Eftermiddagsserien i London

Livet hör inte hemma i någon lärobok. Livet hör inte hemma i något universitetsdepartement. Livet hör hemma där det är – och där det är, där andas och lever det.

Kunskapen om livet borde finnas hos dem som lever. Det är de som borde ha kunskaperna. – L. Ron Hubbard

Den 20 september 1955 beträdde Hubbard engelsk mark för sitt första besök på nästan tre år. Det var ett tillfälle som inte bara scientologer ivrigt hade sett fram emot, utan även personer ur den breda allmänheten. För Scientologins räckvidd ökade i en sådan grad att även internationell media försökte tillfredsställa allmänhetens intresse genom att planera för en exklusiv intervju med honom.

L. Ron Hubbards svar på denna begäran har sedan dess blivit legendariskt. Hans planer fokuserade i högsta grad på att öka mängden auditörer och öka deras färdigheter genom en serie professionella utbildningskurser, som skulle äga rum under de nästkommande fem månaderna. Men trots det så var han lika hängiven att göra sina upptäckter och landvinningar tillgängliga för den breda allmänheten. Väldigt kort efter att han anlänt hade han således schemalagt en serie föreläsningar för allmänheten på lördagseftermiddagar. Och över en period av fyra helger i oktober gav han vad som för alltid skall stå som den Klassiska introduktionsserien om Dianetik och Scientologi.

Och vad gäller platsen där han gav dessa berömda Londonföreläsningar:

New Lindsey Theatre, nära Notting Hill Gate, en populär mötesplats under det tidiga femtiotalet, välbesökt av brittiska kungligheter och med en scen som hedrades av sådana celebriteter som Dirk Bogarde och Kenneth Moore – där den sistnämnde snart skulle uppnå bestående ryktbarhet i England med sitt porträtt av flygaresset under andra världskriget, Douglas Bader, i filmen Han gav sig aldrig från 1956.Men ändå, såsom snart stod klart, var Hubbards föreläsningar ett fenomen som var unika i sig själva – för hans framträdanden fyllde teatern långt utöver dess kapacitet. Såsom rapporterades av Certainty, den tidskrift som gavs ut av Hubbard Association of Scientologists International i London, ”besöksantalet var så oerhört stort att i tillägg till allt utrymme som fanns tillgängligt för stående, så fick ett antal högtalare dras till våra lokaler för att så få som möjligt skulle bli avvisade eller besvikna”.

Introducerad som ”min bästa vän och Englands bästa vän” av scientologen George Wichelow – en av Englands stora scenuppträdande trollkonstnärer som redan var omtalad för sina tal om Scientologi som gavs i Hyde Park – hade L. Ron Hubbard snart fängslat publiken med en utbildning i grundläggande Scientologi. Titlarna är numera klassiska: ”Dianetikens och Scientologins målsättningar”, ”Valförmåga och självdeterminism”, ”Hur bra man kan bli” och ”Dynamikerna”. Och även om kanske Scientologi var nytt för publiken, så höll inte Hubbard tillbaka någonting när han gav dem den fulla vidden av tillämpning:

”Så där har vi den här gamla: ’Låt därför aldrig fråga för vem klockan klämtar: den klämtar för dig. ’ Man kan säga samma sak om dynamikerna: Låt aldrig fråga vilken som undertrycks, det spelar ingen roll. Om en undertrycks, kommer även de andra att undertryckas. De är inte oberoende i sitt agerande. De är förbundna och flödar samman, den ena med den andra.

Man kan inte undertrycka hans förstadynamik och få hans tredjedynamik att överleva. Det kommer helt enkelt inte att fungera.

Nå, när jag säger att det inte kommer att fungera, så utgår jag från den mest digra låda av bevis som någonsin har iordningställts för någon att granska: Människans historia.”

Ändå är detta bara en liten glimt av vad L. Ron Hubbard gav i dessa föreläsningar – en enorm uppsättning av verktyg för alla och envar att använda på alla dynamikerna:

• Kommunikation – hur det är lösningen på enturbulering;
• Valförmågan – en individ kommer att hålla fast vid det sista han hade valförmåga över innan han förlorade sin valförmåga;
• Faktorer i omgivningen – för att auditera en individ måste man också auditera hans omgivning, som till exempel hans familj;
• Sinnet som styr struktur – en person är sjuk på grund av ett beslut han tog, som till exempel att inte vilja gå till skolan;
• Vansinne – en vansinnig person är en som förlorat sin valförmåga över sitt liv eller över sin död;
• Automaticiteter – hur individen sätter upp automaticiteter och maskineri för att handskas med livet;
• Döden – hur en person som bestämmer sig för att leva utan att upphäva beslutet att han skall dö hänger halvvägs emellan, men med hjälp av Scientologi kan han bestämma sig för att överleva.

Och framförallt betonade Hubbard tillämpning, speciellt i den sista föreläsningen inför åhörarna i de fullpackade lokalerna, där han inbjöd dem att själva upptäcka sanningen hos det som de hade lärt sig:

”Genom att du har bättre kontroll över fakta och livet, kan du naturligtvis göra mer med själva livet eftersom du inte längre hålls tillbaka från att kommunicera överallt i tron att det står en enorm barriär mellan dig och någon av dynamikerna eller övriga världen. Det finns ingenting som står mellan dig och någon del av eller hela detta universum eller något annat universum. Om du vill testa det så uppmanar jag dig att göra det. Du kommer att bli en lyckligare människa.”

Att många satte det på prov och blev lyckligare människor är ett historiskt faktum. För även om Lindsey Theatre var fullsatt, så passade den påföljande efterfrågan på dessa föreläsningar ihop med styrkan i detta intresse. Serien visade sig minsann vara så populär att band genast kopierades och gavs ut i USA och Sydafrika. Och i England tog Scientologins expansion fart i en hastighet som aldrig tidigare skådats på de brittiska öarna.

Dessa föreläsningar står som ett fast uttalande om Scientologins mål, principer och tillämpning längs med dynamikerna och finns nu tillgängliga för första gången som sin egen serie, och är ovärderliga för scientologer på alla nivåer.