Mer om Londonkongressen om radioaktiv strålning, kontroll & hälsa

Det största problemet som vi möter idag är inte kontrollen över regeringar som misslyckas med att kontrollera provsprängningar och strålning, utan det är faktiskt problemet att fortsätta kontrollera en befolkning som kan bli för trött på att fortsätta leva eller som kan revoltera in i en hysteri som motsätter sig all kontroll. – L. Ron Hubbard

Bara fyra månader tidigare hade L. Ron Hubbard redan gett den första Kongressen om strålningsskydd och konfront i Washington, där han tillhandahöll omedelbara lösningar för att hantera strålningens verkningar på människor. Men det avslutade inte på något vis hans sökande efter lösningar på de globala angelägenheterna.

Året var 1957. Förenta staterna och kommunistiska propagandister i Sovjetunionen skröt om arsenaler av kärnvapen med tillräckligt många megaton för att kunna utplåna allt liv på den norra hemisfären (med undantag av en eller annan tålig art av insekter och buskar). Det gällande ordet var propaganda.

För ju djupare Hubbards forskning ledde, desto mer fick han det bekräftat:

”Vi talar bara om en sak när vi talar om radioaktiv strålning, och det är restimulering. Vi talar faktiskt inte om något annat än en mental reaktion.”

Det betydde inte att en atombomb som släpptes över en stad inte skulle vara förödande. Men det som blev allt klarare var att ett obegränsat vapen, mot vilket inget försvar var möjligt, utgjorde en helt annan typ av fara. Blotta rädslan för att det skulle användas och mystiken runt dess verkan, kunde inte bara orsaka sjukdom genom att restimulera människor, utan även framkalla masshysteri. Och däri ligger det verkliga problemet ... ett problem av stor omfattning.

Det var också ämnet för hans forskning inom radioaktiv strålning, från januari till mars, en forskning som nu framskred med ännu större brådska, vilket inbegrep hans personliga övervakning av två avancerade kliniska kurser som inkluderade inte mindre än 83 föreläsningar med instruktion för auditörer.

Resultatet av denna forskning var vad han lade fram när denna kongress samlades den 12 april 1957. Platsen var återigen mycket lämplig – Londons Royal Empire Society Hall. Varken Scientologin eller världen i stort skulle någonsin bli densamma igen.

Allt började med hans tillkännagivande av en ny teknisk milstolpe: Kontroll, Kommunikation och Havingness, eller CCH (från engelska Control, Communication, Havingness). Och som han först berättade för publiken, så var den en trio som han rankade i betydelse lika högt som ARC, och med lika breda tillämpningsmöjligheter:

”Det är fantastiskt. Den enkelhet med vilken människans problem kan lösas med dessa tre kan inte överdrivas, inte ens av mig. Och det vill inte säga lite.”

Faktum var att dess tillämpning utgjorde ett sådant genombrott att Hubbard redan i nästa mening till och med definierade om vad en scientolog är.

Och beträffande vad CCH:er betydde för Scientologins framtid – de kvarstår inte bara som den allra mest grundläggande teknologin för att nå vartenda fall och göra det möjligt för en person att till fullo gå uppför Bron, men för att lära ut deras tillämpning skulle i sin tur kräva att en helt ny typ av utbildningsövningar (TR:ar) för auditörer utvecklades, övningar som idag används i praktiskt taget all auditering.

Där var också vad faktorerna Kontroll, Kommunikation och Havingness betydde för att rädda planeten, allt beskrivet i den sista av L. Ron Hubbards tre föreläsningar om radioaktiv strålning – en serie inom en serie – vilka utgör en sammanfattning av hans framsteg vilka bedömdes så viktiga att parlamentsledamöter omedelbart begärde transkriptioner, samtidigt som de resulterande dokumenten kom att utgöra kärnan för boken Allt om strålning.

Till sist, för en slutlig sammanfattning av vad som finns i denna kongress när det gäller att fullständigt rädda vår värld, så är det inget mindre än en teknologi som kommer att sätta stopp för människans omänsklighet mot människan och skapa en bättre civilisation på jorden.